Halvmesyrer till träning

Jag har under dom senaste 15 timmarna utfört något som i alla fall angränsar till fysisk aktivitet. Det började igår kväll med en lång halvrask promenad i skogen som tog 90 minuter. Just dom här "raska promenaderna" har jag svårt att erkänna, inför mig själv, som träning utan det är mer skam än glädje över det hela. Även om det är fantastiskt skönt att vara ute. Dessutom inser jag att det är bara ett par stavar som skiljer mig från den totala förnedringen.

Idag tog jag, Dalis och Kirre en lång MTB-tur. Vi körde på i behaglig fart längs med Norrviken och Edsviken för att sen stanna till i Hagaparken där vi tog en lite fiiinare fika. På vägen hem var det mest intressanta då vi körde fast i ett stort vägbygge. Vi vägrade vända om vilket innebar att vi till slut fick skicka cyklarna och oss själva över ett högt staket och släpa oss genom 300-400 meter obanad terräng innan vi hittade något som var cykelbart. För min del stoppade passet på 53km med en effektiv cykeltid på 2 tim 40 min.

Helt klart är det dock att för en gammal otränad kropp kan trötthet ändå komma ur såna här halvmesyrer till träning.