Jan Troeng gör det jag vill göra

Som alla andra följer jag Jan Troengs fantastiska cykeltur från Nordkap ner mot jävligt sydligare breddgrader. Han verkar ha det bra och jag kommer på mig själv med att ha en väldigt oklädsam avundsjuka mot hans cykeltur. Inte mot Jan alltså. Han är säkert skittrevlig. Men varför får han göra sånt där roligt när jag sitter hemma i skrubben och hostar tänker jag? Svaret på den frågan vill jag inte veta så jag trycker ner hela frågeställningen så långt det bara går i mina gubbvader.

Just som jag skriver det här ser jag att han och hans tillfälliga följeslagare rullar in i Seinäjoki. Kanske tar dom en matpaus med lite knackkorv och en Jaffa medans dom njuter av den tystlåtna gästvänligheten som Finland är så berömt för. Just i Seinäjoki var jag 1984 och sprang Fin-5. Jag gick orienteringsmässigt bra men hade sega ben. Det släppte först veckan efter då jag åkte ner och sprang 5-dagars i Blekinge. Resultat från Fin-5 saknar jag tragiskt nog men i Blekinge kom jag 4:a i H17E2. Jag hade bra grepp om andraplatsen på slutet av 5:e etappen men drog snett mot sista och fick släppa förbi mig 2 st på den malören. Jävla skit och förbannelse helt enkelt. Som mitt liv i största allmänhet.