Banläggarfällor

Ibland går man i dom fällor banläggaren ordnar på banan. På Brommas tävling 1999 la man bort 1 minut redan vid startpunkten. Kartan fick man i startögonblicket (vill jag minnas)och raskt rusade man uppför backen mot startpunkten. Jag hade väl nätt och jämnt fått fram första sträckan på kartan då startpunkten passerades och jag fortsatte rakt fram i tron att stigarna och kurvbilden stämde. Efter att ha blåst över ett dike och elljusspåret så började det ringa varningsklockar. Det var bara att med sänkt huvud smita tillbaka mot startpunkten. Dagen förstördes ytterligare då vaderna bröt ihop senare på banan. En lyckad helg som så ofta. En risk med ett sånt här "vridet" upplägg vid startpunkten är att löpare som väljer att läsa kartan först kan frestas att gena och inte passera startpunkten. Som banläggare måste man vara ytterst försiktig när man lägger banor. För att ta förbjudna områden som ex, så bör man inte lägga banorna dels så att löpare inte kan riskera att komma in i dom av misstag och dels ha sträckningar som gör att man kan tjäna tid på att springa där. Tyvärr har inte etik och moral lika hög status hos alla. Ibland har man ju själv stött på fall där man häpnar över vissa löpares helt ohämmade fusk.

It is impossible for a man to be cheated by anyone but himself.