En skitkväll

Tanken från början, så där mitt på dagen var att jag under kvällen skulle ut och springa ett lätt pass. Nu blev det inte så. Redan vid en kort Birropromenad tidigare på kvällen kändes knät konstigt och ömt. Jag omdirigerade löpningen till en längre kvällspromenad istället. Rått, kort och slött.. oj.. jag skulle skriva blött egentligen. Förmodligen vill mitt undermedvetna inte undanhålla sanningen. Det var nog mer slött än blött helt enkelt. En allt igenom jobbig kväll mentalt. Kvällstidningarna och hobbypsykologer skulle kanske kalla det för en stundande höstdepression. Själv ser jag det som en vanlig skitkväll. Såna har man haft och såna kommer det att komma. Dom som inte kan hantera motgångar blir långtidssjukskrivna och utbrända. Vi andra slänger skiten över axeln som skrockfulla slänger salt. Imorgon är en annan dag. Hmm, har ett svagt minne av att den strofen sjöngs av en medioker svensk sångare en gång i tiden, namnet låter jag vara osagt.