Hatar kyla

För att återkomma till ordet paradox så måste jag säga att jag gillar snörika vintrar. Att snöpulsa i skogen är en otrolig upplevelse men samtidgt har jag mer och mer börjat ogilla mörkret och kylan. Jag kan inte sluta längta efter våren, värmen och ljuset. Ett megastort Dalahygge med stekande solsken och dallrande luft är för mig mer lockande än den här jäkla vintern. Kanske beror min vinterångest på att jag börjar få för lite underhudsfett och därför är mer frusen än vanligt. Inte för att jag är trådsmal direkt. Fortfarande kan man nog kalla mig måttligt mullig men jag har faktisk gått ner 3,5 kg sedan vikt-utmaningen startade 1 december. Mitt grundmål var ju 72 kg den första april men eftrsom jag redan plockat så här mycket kommer jag nog revidera min målvikt till 70 kg. Framförallt för att inte slappna av, det är länge kvar.