Katastroferna avlöser varandra

Det finns en sak jag hatar mer än något annat på denna jord! Det är när tekniska apparater inte fungerar. Från en snäll och konflikträdd lallare förvandlas jag till en djävul. Igår kväll skulle jag ha varit ute i skogen och hängt ut snitslar men av det blev det inget. Datorn behagade krascha och sen satt jag där fram till 24,00. Jävla skit!! Skrek jag högt inombords för att inte väcka grabbarna som sov. Pajasen på supporten sa att det inte fanns någon chans att rädda det som fanns på hårddisken utan det var bara att göra en ominstallation pang, bom, direkt. Säkert sa jag och la på. Efter lite äkta hobby-klickande och önsketänkande lyckades jag komma in via felsäkert läge och kunde med ett USB minne tanka över dom viktigaste filerna till en annan dator. Tur i oturen men det återstår ändå det tunga jobbet att ominstallera, få allt att funka och sen lägga in alla program man hade på den. Suck!!

Jag som skulle ha tränat flera kvällar den här veckan och sen bara njutit fram til lördagens MMC ser nu ett helt annat scenario framför mig. Dessutom sitter den där jävla förkylningen fortfarande i bröstet och Leksand ligger sist i elitserien. Lönepengarna är snart slut och inte ens jag själv tror på en kommande vår i tävlingens tecken. jag är nu så här nära *måttar med tummen och pekfingret skrämmande nära varandra* att gå och köpa en stor jävla kall cola och sen äta en flottig hamburgertallrik till lunch. Jag skall straffa ut mig själv helt enkelt.

Eventuella svordomar i ovan text skal läsas med liten text men med stor känsla.