Paradox?

Jag har alltid varit av den åsikten att man skall titta framåt. Det som har hänt har hänt och det viktigaste är vart man är på väg. Nästa träningspass är alltid viktigare än det som just genomförts. Samtidigt kommer jag på mig själv med att nu som då vara en bakåtsträvande tidsmakin där jag ältar det som varit. Fast i nostalgins träsk. Är paradox rätt ord för det?