Planlös

Ibland har man tacklat sträckor utan att ha någon riktig plan, många gånger så får man betala ett pris för det. Ett av mina mest minnesvärda fall av planlöshet var Jukola 1999. Hela uppladdningen hade störts av vadproblem och det var först några timmar innan tävlingens start som jag tog beslutet att springa. Mycket riktigt fick jag vadproblem men innan det kom hade jag varit onormalt ofokuserad. På väg ut från kontroll 47 (min 3:e kontroll) kunde jag inte bestämma mig hur jag skulle springa utan jag vinglade mest iväg i någon sorts slumpmässig grovkurs. Jag kommer slutligen ut på vägen men bemödar mig inte med att lägga upp någon ny plan eller för den delen riktigt kolla vart på vägen jag är. Hoppar av stigen vid en sväng och sen så gick det som det gick. Normalt skulle detta ha varit en typisk "rakt på" sträcka för mig. Inga krusiduller utan pang! på! Nu blev det en total misär och jag kan mycket väl minnas den förvåning jag kände när jag förstod vad jag höll på med. Målfokusering på varje sträcka och varje delmoment på sträckan är A och O. Man lär sig aldrig den här sporten till fullo verkar det som.