Att möte det oväntade

Det absolut bästa med orientering är att man vet inte på förhand vad man kommer att få möta. (oftast) Vilken terräng, vilken bana, vilka vägvalsalternativ, vilka överraskningar helt enkelt. Och detta blir om möjligt ännu bättre om man är på en plats där man normalt inte befinner sig. En plats som redan på förhand har klargjort att detta kommer att bli annorlunda. För att återgå till Schweitz 1984 så visste man på förhand att man skulle få göra något man aldrig gjort förut. Och däri ligger tjusningen med världens bästa idrott - Orientering. Kupering och topografin som man bjöds på då hade man aldrig varit i närheten av. Rakt på, långt runt eller bara lägga av? Ovan som man var så valde man säkert fel på flera sträckor men just då och där gjorde inte det något för upplevelsen i sig med motgångar och felaktiga beslut blev ändå en upplevelse. Dessutom insåg man att man lär sig aldrig något om man inte provar på det. Att hoppas på och förvänta sig det oväntade är grunden i sporten.