Bondepraktikan

Jag plöjer vidare med blicken riktad snett nedåt. Snön trycks framför mina fötter och det påmminer starkt om att stå i fören på en Finlandsbåt och se vattnet som båten pressar åt sidorna. Jag är trött, snöpulsningen börjar ta ut sin rätt och jag är glad att jag snart är tillbaks i klubblokalen. Långsträckan till den 4:e kontrollen där vi nötte väg för länge för mina vader har satt sina spår. Dom är stela, inte krampstela men stela. Stela som i nu är det dags att ta det lungt stela. Stela helt enkelt, 10,1 km på 85 minuter. Låter inte så tokigt med snö och taskig form som underlag. Jag är nöjd. Hoppas det sista av förkylningen ger med sig nu.