Goliath

Ikväll var det Goliaths kamp mot AspLövet. Goliath i mitt fall är Latheten och trötthetens gud. Eller gud och gud. Det är inte precis en kille man vill tillbe och försöka efterleva. Jag hytte näven mot skyn och skrek ord som inte lämpar sig varken i skrift eller tal. Sen tog jag på mig min pannlampa och gav mig ut i natten. 50 minuters snöpulsande med sällskap av Birro som jag endast skymtade baken av i lampans sken. Dom första 30 minuterna var sega och stabbiga och jag förbannade Goliath. Men sen släppte allt. Jag seglade som på snövita moln dom sista 20 minuterna och klev glad in i genom porten till en annan värld. En värld som kallas hem för många. För mig är den en mellanstation på vägen. Vart vägen leder är tyvärr inte samma sak som vart man skulle vilja åka. Och nu pratar jag enbart om orientering för att inte förvilla mig själv mer än vanligt.