Juniortakter

Fasiken, man var som i fornstora dagar ikväll. 8 stycken snötunga pulsande treminutersintervaller kämpades ner tillsamans med 8 andra något så när likasinnade. Benen kändes piggare än på länge och det var inte förrens jag skrikit slut på den sista intervallen, klockansvarig som jag var, som jag kände hur trött jag blivit. Frågan är om jag överhuvudtaget sprang några intervaller som H35-löpare, så kanske är det så att det var mer än 5 år sedan jag gjorde något liknande. Det finns bara ett ord att beskriva kvällen och det är "föryngrande". Därmed inte sagt att jag tror mer eller mindre på denna säsong än innnan. Jag vet vad som händer med vaderna när det nalkas väg/stiglöpning och när barmarken kommer krypande och farten tilltar. Kanske är jag förevigt dömd att genomlida mitt tränande i snötunga skogsmarker och sen ta ett långt uppehåll när dom andra drar igång tävlingssäsongen. Det skall inte vara lätt att vara positiv.


Det var skorna som gjorde jobbet, personligen var jag bara barlast.