Korta snabba styrkor

Man skall aldrig sluta analysera sig själv när det kommer till idrott. Vilka är mina svaga sidor och vilka är mina starka sidor. Svaga är lätta att hitta för dom sticker ut som en Djurgårdssupporter på "norra stå" på en derbydag. Men mina starka sidor är få och mindre tydliga. Títtar jag bakåt 5 år på min H35 karriär så gör ju det minimala antalet tävlingar att det är svårt att se ett mönster. Jag har dock hittat två tecken som syns extra tydligt på dom individuella tävlingar jag lyckats starta. Det första är att jag har en mycket bra öppningsfart till 1:a kontrollen. Anledningarna till det kan vara flera men kanske är jag en löpare som vill få upp farten i min löpning och min orienteringsteknik ordentligt från start. Eller så är det kanske så att dom flesta andra löpare behöver lite extra tid att få ordning på karta, kompass och benföring. Det andra tecknet som sticker ut i H35 klassen för min del är att jag är grym på mycket korta sträckor, och med korta sträckor menar jag korta kontrollsträckor. Jag har plockat ut 7 exempel nedan som bevisar mina ihopsnickrade teorier. Sanningen är också att jag har inte så mycket mer individuella tävlingar än så här att jobba med.


DM i H35 2001. Jag kom 11:a men jag öppnade friskt och vann sträckan till den första kontrollen. Efter det hade jag inga fler sträcksegrar. Sträckan var den första och den var kort så mina teorier fick in en dubbelträff där. Jag gillar korta sträckor till ettan. man kastas direkt in i det tekniska och man hinner inte tänka efter så mycket. 1,25 hade jag vilket är alldeles lagom långt till först stämplingen. Full fart framåt!!


Strängnäs-Malmbys tävling 2001 i klassen H35. Jag kom 4:a. Jag lyckades vinna en kort och fin sträcka. Jag hade redan vid den 7:e stämplingen hela sträckan klar i huvudet vad gäller utgångsvinkel och kartbilden inläst. Tror inte att jag tittade på kartan förrens precis innan ringkanten på 8:an. En alltigenom perfekt genomförd sträcka.


Jag drog till Blybenens hemort Västerås 2001 och lyckades där vinna H35 klassen. Totalt vann jag 6 av 17 sträckor där den längsta låg på 3,06 i löptid medans dom andra var nere under 2 minuter. Korta som sagt var. Jag var bland annat snabbast till 2:an och 3:an som ni kan se på kartbilden nedan. Vi hade en långsträcka på drygt 12 minuter där jag var 19 sekunder från sträckseger. Därmed inte sagt att jag är bra på långsträckor. Jag bara nämner det för att.




2002 sprang jag Linnés tävling i min vanliga klass H35. Jag kom 4:a och knep 2 sträcksegrar på dom två kortaste sträckorna på banan. Jag kan villigt erkänna att jag på denna tävling gick in för att få någon sträckseger och därmed passade dessa två kontroller bra in i planeringen. Inläsning av sträckan redan innan kontrolltagningen och sen full fart i rätt riktning och synsvepning perifiert. Det här behöver ni inte berätta för någon men till den 8:e kontrollen såg jag ryggen på en annan löpare som stämplade vid min 8:a så det kan kanske ha underlättat lite för min del. Annars gillar jag Linnés tävlingar. Dom går som oftast alltid i typisk Upplandsterräng och det verkar som att jag är skapt för den typen. Platt som aldrig förr är aldrig fel. Aldrig stavas aldrig med två L fick jag lära mig i skolan, men hur var det nu med alltid?


Till Södertälje färdades jag 2003 och som ni märker är det glest mellan tävlingar som kan kallas individuella och godkända enligt min test. Jag bröt tävlingen vid den 5:e kontrollen då vaderna sa tack och adjö för ännu en gång i ordningen. Vid detta tillfälle var jag så blasé att jag knappt fällde en tår på vägen hem till TC. Jag öppnade dock bra då jag vann sträckan till 1:an på 1,00 in blankt. Hårt och rätt är aldrig fel. Hursomhelst rekommenderar jag inte en tur och retur resa till Södertälje för att få en lång promenad hem. Ta en helkväll på stan istället.


I Roslagen brukar jag alltid trivas och våren 2003 var inget undantag. Jag kom 2:a i H35 och hade en chockerande bra öppning. Chockerande för mig i alla fall eftersom ingen annan var med på den snabba resan. Jag vann sträckorna till kontroll 1 och 4 och på kontrollerna 2 och 3 var jag bara 1 sekund från sträckseger. Jag behöver kanske inte förklara mer än att jag ledde vid den 4:e kontrollen. Sen tröttnade jag givetvis och var 1,30 efter han som vann.




2004 drog klubben till Västerås för att kolla in VM-löparna. Dessutom passade vi på att springa en publiktävling. Säsongen för mig hade varit miserabel med månader av rehab utan resultat. Jag följde dock med för sakens skull och startade också på tävlingen. Slutresultatet är inget att orda om men jag tog mig i mål och med i bagaget hade jag en sträckseger. Jag hade tidigt spanat in den 16:e kontrollen och dom sista 100 metrarna före 15:e laddade jag fullt för att få rätt utgångsvinkel och väg till den 16:e. Jag hade 19 sekunder och vann klart. En liten seger i ett alldagligt och otränat lopp. Till ettan var jag faktist 5:a men sen var min tredje bästa sträckplacering 25:a så ni förstår vidden av mina teorier om 1:a kontroller och korta sträckor.


Och roligare än så var inte min H35 karriär om man skall bena upp den ordentligt vad gäller individuella lopp. Det finns ett antal strölopp till som inte är med men vem är petig på den här tragiska nivån. Jag var/är bra till 1:a och på kortsträckor. Man bygger inga värlsmästare på dom premisserna men vem fan har tid och ork att vara kinkig. Snart får jag väl nöja mig med att vara snabb på att anmäla mig för risken är väl att starta på tävlingar är ett minne blott. Skål ta mig faan och sisten till första bjuder på öl.