Länge kvar

Fan det slog mig just att det är skitlänge kvar till säsongen. Här sitter jag och spyr ut mig dryga kommentarer om hur bra jag skall bli, hur mycket jag skall träna och hur lätt livet är allt medans min skadehistorik skrattar rått i bakgrunden. Vintern rasar in utanför och ta mig tusan om inte mina kartpärmar ser ut att ha stängt för decenniet. Typiskt mig. Framtidsdrömmar får en otäck känsla av verklighet i min vardag. Jag måste ta tag i detta. Ikväll skall jag träna i den alltid så måttliga farten som ingen annan skulle kalla träning. Vad som händer efter det får vi se. Kanske är det slut. Kanske bli det en gång till. Vem vet? Jag hoppas inte på någonting längre. En ny dag imorgon blir det i alla fall, om vi har tur.