Nattcup

Ahhh.. Kvällen bjöd på en klassisk Nattcup. Snön som hade smält ihop under veckan var mer seg än jobbig och den nollgradiga kvällsnatten var skön att springa i. Arrangören Bjoern hade grävt fram en karta från sent 60-tal och sen uppdaterat den i GoogleEarth med nya vägar och en del nya hyggen. Man fick dock lära sig hårt och fort att någon idé att orientera efter detaljer och planbild var lönlöst. Min plan var enkel för kvällen = Sakta och Säkert.

Kontroll 1
Jag fick starta i den första av 2 startgrupper. Stressade inte iväg mer än vanligt och kom upp på hygget väl medveten om vart jag skulle. 100 meter in från hyggeskanten skall det finns 3 stenar. Jag letar och vimsar runt några granar medans dom flesta andra i mín grupp fortsätter längre fram, alldeles för långt bort enligt min smak. Dom hade rätt, väl vid kontrollen är nästan startgrupp 2 som startade 2 minuter senare ifatt. Bra AspLövet, helt enligt plan pucko!

Kontroll 2
På med dosan här skall det fasiken gås rakt på. Får inte ihop hyggeskanter, avstånd eller någonting annat heller för den delen. Känner på mig att jag sprungit för långt (vilket jag givetvis inte hade) och vänder tillbaks. En klunga på 5-6 löpare dundrar förbi och lämnar mig och Torgny kvar helt förvirrade. Jag drar mig tillbaks för att starta om sträckan. Chansar på att jag precis som vid ettan inte fått in den i mitt tycke glädjemätta 15:000 dels skalan och får på något konstigt vis ihop ett dike som leder mig till kontrollen. tvåstrecksmossen visar sig vara en bjässe på 15x20 meter. Jerry undrar om vi verkligen är vid rätt kontroll och jag spelar självsäker och säger givetvis är vi det utan att blinka.

Kontroll 3
Kompass rakt på leder mig inte rätt utan jag tar en sväng söder om kontrollen och chansar sen norrut vilket ger bingo. Bestämmer mig nu för att enbart köra noggrann kompassgång resten av banan. ca 6 minuters bommar så här långt borde ha gett självförtroendet en knäck men jag är rätt så nöjd ändå.

Kontroll 4
Plötsligt stämmer allt, jag är inne i zonen och går rakt på och läser av detaljer som plötsligt känns klockrena. Börjar fundera på mitt segertal ensam som jag är.

Kontroll 5
Kompass mot första höjdkanten som bjuder på en stor brant i verkligheten. Rundar fint in upp till kontrollen och får med mig Per-Åke som jag stötte ihop med vid första kanten.

Kontroll 6
Ensam igen och stirrar på kompassen. Bäckarna och stigarna stämmer bra så här 35 år efter att kartan ritades och jag spikar kontrollen. Det är lätt att vara bäst när kontrollerna sitter där dom ska.

Kontroll 7
Hygget känns långt och är snötungt. Från vägen känns det evighetslångt innan berget kommer och jag börjar misströsta över min löpförmåga. Väl vid kontrollen dyker en snabb lampa upp, det är Torgny. Jag river mitt segertal i tankarna.

Kontroll 8
Torgny drar iväg i en mer nordlig riktning än mig men jag viker inte en meter från min kompasskurs. Spik på, tack för kaffet skulle jag sagt om jag nu druckit sånt skit.

Kontroll 9
Halvvägs kommer Torgny farande igen, han hade haft en extra kontroll på berget. Jag inser att min fart är till och med långsammare än vad den känns som när Torgny försvinner bort. Får runda in till kontrollen för att den ligger i tät granbestånd. En sån här kväll räknas den kroken som spik.

Kontroll 10
Gjorde som vanligt och sprang långt, längre, längst innan jag äntligen kom ut till vägen. Tyckte mig få ihop vägens svängningar och vek av vägen med blicken på söderpilen. Hittade diket och blev bara konfunderad på slutet då stenen låg mycket längre från diket än vad jag ville. Skrattade glatt då reflexstaven glänste till i mitt 20W lampsken.

Kontroll 11
Äntligen en lätt kontroll, såg tyvärr flera spår i snön och började misströsta.

Kontroll 12
Ännu en lätt kontrol. Kompass samtidigt som jag trippade bland nyslaktat sly på hygget.

Kontroll 13
Höftade på mot väster och trodde aldrig jag skulle träffa på diket. Väl där svängde jag av och fick tack och lov nästa dike också och kunde följa det mot kontrollen.

Mål
Såg en lampa framför mig men jag satsade hårt rakt västerut och kunde ta mig imål före den löparen. Lycklig som aldrig förr spurtade man i mål på det isiga vägavsnittet.

Ett underbart lopp på en notalgidrypande karta. Torgny vann på 66,04 och jag var 3:a på 67,38 bland dom 21 startande. Min bana mätte 5630 meter och jag hade inte kunnat gå under 10 min/km ikväll ens med ett prickfritt lopp. Känslan av avstånd som misstämde får nog skyllas på schematisk karta, snön och taskig kondis. Det var lika för alla så några tårar har inte jag att bjuda på. Tvärtom sitter jag lycklig framför datorn och firar världens bästa januarikväll med en kall öl. Skål mina vänner, det här måste vi göra om!