Det gick bra

Ibland när jag tittar på gamla tävlingskartor kan jag faschineras över hur bra jag orienterat. Är jag så här bra eller går det bara så långsamt för mig att det är stört omöjligt att bomma? Jag vet inte, kanske har jag lätt för själva orienteringsmomentet eller så har jag haft en jäkla flax dom här första 30 åren som orienterare och lyckats hålla mig borta från mer konsekventa perioder av bommar. Jag minns många gånger inte deltaljer från tävlingarna men tydligen har jag gått väldigt bra oftare än sällan. Ta det här loppet från 1984, tävling i Finland. Inga större svängar utan jag har rullat på i något sorts "rakt-på" alternativ mest hela tiden och förmodligen läst av allt jag passerat utan större krusiduller. En liten krok på 5:an men den kostade nog inte så mycket. Det blåa krysset mellan 7:an och 8:an ritades i av min farbror, tidigare nämnde Sven. Han stod nämligen och väntade på mig vid TC och precis där gjorde jag en djupdykning i den Finska myllan vilket tydligen såg dramatiskt ut från TC. Komiskt i sammanhanget är att i den Finska dagstidningen Vaasa (Se tidningsurklippen) fick jag kort och gott representera Ruotsi (=Sverige) Närmare än så har jag aldrig varit landslaget. Tur att jag passade på att vinna när det äntligen var landslagsdebut :-)