Det var då, en dag med barmark

Långt innan elektroniken gjorde sitt intåg i sporten sprang jag ett DM. 1994, samma år som Sverige tog VM Brons i fotboll och OS Guld i ishockey. Jag hade avverkat 2 av 13 km när jag kämpade mig fram emot den 4:e kontrollen. Sönderskuret. Svårt. Upp. In bakom. Stämpla. Sen full fart mot 5:an och vid stämpling ett snabbt tryck på Casioklockan för att få en sträcktid att skriva på kartan innan den som alla andra arkiverades i kartpärmen. Terrängen påminnde starkt om Södertörnstypen men jag befann mig faktist i Norrort, närmare bestämt en bit nordost eller kanske var det nordväst om Åkersberga. Lite senare på banan möttes jag av en långsträcka som svepte fram över ett gammalt hygge där sly och djävulskap bildade en grön men alltifrån skön vägg framför mig. AspLövet fann sig dock snabbt och hoppade ner i ett dike som löpte i lagom sträckriktning och med stenar samt vattenpölar som underlag forscherade jag fram. Jag gick bra den där dagen. Var någonstans runt 15:e i H21 klassen. Det var barmark. Snöfritt. Torrt. Kärren svalkade istället för kylde och det var barmark Bar mark. Ingen snö. Grönt. Barmark.