Mänsklighetens bästa sida

Nu på morgonen fick man fina bevis på att människor i morgontrafiken är den lägst stående rasen på denna planet. När jag och min far, som skjutsade mig till jobbet, kom över Mälarbron fram emot första korsningen hade precis två bilar krockat. En tjej stod utanför den bil som fastnat precis mitt i korsningen och störde körningen för alla filer. Vi valde att stanna till för att hjälpa henne att köra bort bilen. Tyvärr hade hela främre hjulet tryckts in så det gick varken att köra eller putta bilen en ynka millimter. Under tiden vi stod där körde bilar runt oss och i dom flest fall utan att sakta ner det minsta trots att dom fick svänga tätt intill. Det är lite läskigt att stå mitt i en korsning och försöka putta en bil när det dundrar förbi långtradare som inte ens gör en antydan till att minska farten utan bara vrider hela lasset förbi lite grann. Precis innan vi kom fram hade dessutom en bilist vevat ner rutan och skrikit till tjejen som förtvivlad stod utanför bilen, "FLYTTA BILJÄVELN FÖRIHELVETE". Givetvis var han själv inte villig att stanna och hjälpa till. Direkt efter att vi kommit dit stannade ännu en bil för att hjälpa till och ur kliver MTB-bekantingen "Frallan" som även han var vänlig den här morgonen. Han sa ödmjukt till tjejen att "Jag kan köra, jag är bra på det" :-) Tyvärr funkade det inte ens för Petter att få bort bilen utan det lät mest förjävligt i hjulhuset när han gasade. Dom lyckades ringa en bärgare till slut så vi tackade för oss och kunde med en nerskitad jacka och en decimerad tro på mänskligheten fara vidare mot jobbet.