Ännu en bit på vägen

På kvällens klubbpass var vi två st som snöpulsade kors och tvärs över gärden som tog oss via kyrkor och ladugårdar både bort och hem. Såna här träningskvällar med någon minusgrad och rikligt med snö gör livet värt att leva, 45 minuter komprimerad glädje kan man säga. Ena vaden kändes konstig i början men det släppte rätt fort och benen kändes efter det fjäderlätta. Nu skall jag titta på Gilmore Girls och sen gå och lägga mig. Näääe, jag skojade bara. TV´n får vila i kväll. Jag skall ta hand om mig själv och familjen.