Pissväder

Jag gillar inte snö och fan skall veta att nu ser vintern ut som att den inte vill släppa taget den närmaste månaden. Detta fick mig att fundera på hur jag egentligen hanterar motgångar som taskigt väder. Framförallt vid tävlingar kan ju väderförhållanden ha en påverkan på den egna prestationen rent psykiskt. Hur mycket inspiration tappar man om man står på TC, spöregnet pissar ner, det är 3 km till start och givetvis startar man sist av alla, inte bara i klassen utan i hela tävlingen. Hur vänder man det till något positivt? Ordet som är viktigt är målfokusering. Dåligt väder, konkurrenter i skogen, taskiga låtar i skallen, privata problem eller vad det nu kan vara måste till 100% plockas bort från näthinnan och ur skallen om man skall lyckas.

Snö
Snö är något som jag alltid haft svårt för när det kommer till orienteringstävlingar. Snöslask som sätter spår både i snön och i motivationen. Orättvisa förhållanden och saknad barmark brukar sänka mig. Tidiga vårtävlingar är rena lotteriet. Och vem minns inte sin barndoms Nordcuper där man frös så mycket att man knappt klarade av att klämma ihop stämplarna.

Kyla
Är det bara kyla det handlar om så blir det genast lättare att fokusera. Jag brukar kunna klä på mig bra och ibland mer än vad som behövs. Jag har inga problem att springa i träningsjacka och sarvaskorna om det är kallt. Pure-Nylon överlåter jag åt junisar och gamlingar med åldersnoja.

Regn
Regn kan vara lite åt båda hållen för mig. Jag har gjort många bra lopp när det strilat ner, och faktist blivit ännu mer taggad än normalt. Är det en kombination av kyla och regn blir det genast svårare, för att inte nämna regn, kyla och snålblåst. Att vakna en tävlingsmorgon när det spöregnar ute kräver mycket målfokusering. Sommarregn är dock något som aldrig är fel.

Extrem värme
Att springa i extrem värme där luften står stilla och dallrar, hyggena är som stekande bastulavar och man får blåsor på fötterna av värmefriktionen kan vara tungt. Mycket vatten innan loppet och gärna besök i kärr/bäckar om man så hittar brukar vara min melodi. Jag har normalt inte jättesvårt för värme tack och lov.


Kanske har man blivit lite klenare och ynkligare på äldre dagar. Fast det vill jag ju faan inte erkänna, så jag låtsas som att det regnar, spottar i motvinden samtidigt som jag nynnar på låten "Up against the wall motherfucker"