måndag, mars 06, 2006

En bruten svit

Jag har en uppbruten svit när det kommer till Jukola. Min debut avklarades 1984 i Vierumäki och jag har sedan dess lyckats deltaga på dom flesta Jukola. Totalt har jag sprungit 18 Jukola och utöver dom varit med som coach 2 år, 1990 + 2001. 20 resor och ingen tillstymmelse till avmattning i dragningskraft från min sida. Jag har missat 2 år helt, 1989 + 2005. Varför är jag så jäkla nöjd över det här då? Jag vet inte riktigt, kanske är det dom Finska generna i mig som lockas eller så är det bara världens största och bästa budkavle på alla sätt och vis. Inget ont om Tiomila men det är kallt och mörkt medans Jukola är varmt och mysigt. Tittar jag på dom 4 år jag inte sprungit så har det i terrängväg varit typisk Finsk urskog så jag har inte missat något väsentligt men nog fasiken svider det ändå. Egentligen borde jag ha haft 22 fina år i sviten men med min kroppshistorik får man väl vara nöjd med dom år man fått.Spana in åren jag missat på bilderna. Same old same old men ändå inte liksom. Jag och Jukola vi är ju som chorizo och räksalladen.

Varför fick jag då denna abstinens-svada över Jukola helt plötsligt? Kanske var jag sugen på en fet makkara med stark senap. Kanske längtade jag till den tryckanda värmeböljan vi hade 1992 i Virolahti. Eller så är jag innerst inne orolig över att jag sprungit mitt sista Jukola. Hur det blir i år får framtiden utvisa, men det finns ett litet aber i det hela. Om jag nu skulle vara funktionsduglig och samtidigt önskvärd av UK (Jag vet, 2 omöjliga saker att kombinera i AspLövets lilla liv) till något lag så stöter jag på ett litet problem. Eftersom jag fått det stora nöjet att åka ner till Tyskland och se en VM-match i fotboll så krockar dessa arrangemang lite grann. Mitt plan landar sent på fredagskvällen samma helg som det är Jukola. Nu är det väl iofs inte svårare än att jag tar dagsbåten på lördagen och ansluter på lördagskvällen. Tack och lov så går Jukola i närheten av Åbo så det är ingen resa att tala om. Snacka om att man skulle kunna få en Superweekend. Men nu är det ju som alltid mina gubbvader som bestämmer i hushållet. Mina vader belongs to the "Dark side" :-)