Gubbvader

Jag visste innerst inne när jag började springa i lördags att det skulle gå åt helvete. Dom sista dagarna har kroppen inte varit i balans. Jag menar inte psykiskt balans, det är något som jag aldrig upplevt. Jag menar heller inte att jag haft någon förkylning på gång eller så, vad jag menar är mycket mer svårdefinierat än så. Obalans i stort helt enkelt har jag upplevt i kroppen. Dessutom hade jag taskig vätskebalans pga av ett födelsedagskalas på fredagskvällen där det bjöds på whiskey. Jag vaknade uttorkade och i obalans som sagt. Ingen bra kombination. Jag stack ut på förmiddagen och sen var det kört. Nu stannade jag som brukligt med gubbvader direkt vid första smärtförnimmelsen men då är det redan försent. I dag två dagar senare känns inte allt helsvart utan mer tristessgrått. Nu blir det en vecka med vila, lätta tåhävningar, stretching och en rensning av kroppen med mycket vatten och magnesium. Tävlingssäsongen har jag lagt på is vilket är lite symbiotiskt med den sena våren. Undrar förresten hur många år man orkar försöka innan man bör ge upp. Kanske har man nått bäst före datum för länge länge sen.