Kost-Ö [Dag 10]

Om jag någonsin blir ordentligt duktig på orientering hoppas jag att jag inte är elak mot usla orienterare, som jag är nu. Nä vänta lite, det var inte mig själv jag pratade om. Vad jag menade var att inom all sport handlar det om självförtroende och en rejäl skopa tur. Jag har aldrig haft tur så jag har fått lite på min egen vilja att tro på att jag är mycket bättre än vad jag egentligen är. På så sätt har jag ibland varit högre upp i resultatlistorna än vad som kanske är normalt för en medelmåtta som mig själv. Klubbkamrater som springer cirklar runt mig på intervallerna får se sig slagna och vänner som undrar om jag inte borde träna lite mer för att bli något tror inte på mig när jag berättar hur bra det har gått. Jag säger inte att det alltid är så här, men "målfokusering" som ligger till grunden för allt är ett ord som jag gillar. Ungefär som ordet "introvert" men det handlar om helt andra saker så vi släpper det. Det är lite grann som den där idrottspsykologen som visade flera hockeyspelare en bild på en målvakt före en viktig turnering. Dom flesta svarade att dom såg en målvakt framför ett hockeymmål. En spelare svarade att han såg en lucka mellan benskydden och ovanför klubbhandsken. Samma spelare vann skytteligan i den turneringen. Jag vet inte om den här historien är en skröna eller inte men jag tror att det ligger mycket i den. Samma tankesätt går att applicera på orientering. Man skall se att man spikar alla kontroller i huvudet och hela tiden veta vad man skall göra och inte slösa energi på vad som kan hända eller andra totalt oviktiga saker.

Målfokusering - Ett ord som betyder allt.