Kost-Ö [Dag 4]

Idag blev man bjuden på en tvångspermission. Fridfull middag i stugan avbröts av bryskt knackande på dörren. Jag tittade på Arto som tittade på Rautiainen som lungt tuggade vidare på min middagsmacka. Utanför dörren stod Båtmannen och hans för mig nya vän Båtmannen ehh.. Båtmannen 2. Jag fördes i ilfart till kvällens Nattcup och mötte klubbkamrater jag sett för. Minusgraderna kröp neråt och jag hade svårt att koncentrera mig på något överhuvudtaget.

Det 20 man starka starfältet splittrades direkt vid starten. jag kunde efter lite regelrätt hängning, lite felvinklingar och en snygg avslutning stämpla först vid ettan. Åtminstone tror jag att jag var först. Raskt vidare mot tvåan där jag släppte förbi Grudden när vi skulle ut på ett rejält hygge för att få lite spår att gå i. På långsträckan till trean som mätte 1700 meter beslöt jag mig för att få vila benen lite och siktade in mig på en rejäl svartväg. Besvikelsen i mitt ansikte när jag insåg att svartvägen var helt och totalt oplogad lyste upp natten som en skoteroverall på Malmskillnadsgatan. Vart är Sverige på väg när man inte ens kan lite på en hederlig svartväg. Det var den första knäcken i kväll och den tog hårt. Efter det var det som om vinterns alla snöpulsningspass gjorde en kollektiv attack på mitt psyke och när jag gnetet mig fram genom snöklädda berg och snöklädda dalar och snöklädda mossar och snöklädda.. ja ni fattar vinken, så fann jag mig stående i en mosse med snö upp till knäna medans min motivation sökte lyckan på annat håll. Efter att ha stått still i 2 minuter utan att ha fått hjärnan att koppla rätt påbörjade jag en lättare joggtur hemmåt.

45 minuter nebrytning har klargjort en sak för mig. Nu får det fan vara nog med snöpulsningspass. Jag skall hädanefter enbart springa på hårt plogade vägar. Hur detta skall gå till på min lilla skit-ö vet jag inte, men någon snö kommer inte mina träningsskor se röken av mer denna säsong. Fan! Fan! Fan! Hemfärden genomfördes under största tystnad och inte ens mina stugkamraters glada anlete när jag kom hem kunde muntra upp mig. God Natt AspLövet! På alla sätt och vis.

Kvällens insats låg i paritet med arrangörens val av penna för baniritningen.