Kost-Ö [Dag 5]

Efter gårdagen är det ju helt klart att jag inte är i balans. Min ignoreringstaktik mot snön som har gått så bra i 10 dagar rämnade som en oskuld på Ayia Napa. Varför det blev så här vet jag inte riktigt. Hade jag varit hemma i går kväll hade jag spelat 2 timmar tv-spel för att koppla av. Maximo: Old-School-Plattform-Hack-n-Slash-Mayhem. Fast nu är jag ju på ön så jag byggde en väg istället. Eller spelade jag tv-spel? Jag får hemska flashbacks hela tiden fram och tillbaka, fram och tillbaka. Jag vet snart inte om den här ö-vistelsen är på riktigt eller inte.

Tillbaka till vägbygget.
Av metspöt och en gummistövel byggde jag en snöskyffel. Med den skottad jag sen fram en 200 meter lång väg på ön. Hur jag kunde skotta fram en väg på en obebodd ön är i dagsläget okänt. Eller så spelade jag tv-spel, fan vet. Just nu har jag ett stort jävla hjärnspöke som spelar kurragömma med mig.

Tillbaka till vägbygget.
Jag står fast vid det jag sa i går om att nu skall jag enbart springa väg tills att det är så mycket barmark i skogen att jag inte råkar ut för det här igen. Om det skulle vara så att hela den här ö-historien enbart utspelar sig i mitt huvud, vilka är då Arto och Rautiainen? Miniknatarna? Och vem är Båtmannen 1 och Båtmannen 2? Jag får helt enkelt spela med så länge så får vi hoppas att det löser sig. Kanke håller jag på att bli tokig. Galenskap är ju det bästa sättet att koppla av på så man skall inte klaga om det skulle visa sig vara så.

Tillbaka till vägbygget.
I morgon skall jag springa på min nybyggda väg. Varför inte i dag frågar man sig kanske vän av ordningen som ni alla så fint är, vi menar jag, inte ni givetvis. För att jag säger så. Fattar ni?

Tillbaka till vägbygget.
Mmmmmm... Barmark!