Kost-Ö [Dag 9]

En riktig uvtävling sprang jag 1992 i Sundsvallstrakten. Vill minnas att det var överlångt till start i brötterräng så många kom försent. Servicen på TC var obefintlig och efter det kallade vi som var med på tävlingen från klubben (idel ädel kepslöpare) alla dåliga arrangemang UV-tävlingar. Uvtrampen var i alla fall tävlingsnamnet och jag gick sisådär, var 10 minuter efter på 4,1 km och kom 62 av 152 i någon sorts H21A klass. Den bäst genomförda sträckan var till den 9:e kontrollen. Utförslöpningar har alltid passat mig rätt bra. Det spelar ingen roll om det är stenskravel eller parkett. Lutar det nedåt så kan jag slugga på hårt. Anledningen till det tror jag kan bero på att jag aldrig har haft problem med vrickningar. Visst har även jag gjort någon spontanvrickning i karriären men dom är få och lätträknade. Nu är snarare mitt problem att jag har extremt stela fotleder/vrister. Jag inbillar mig ibland att mina vadproblem kan vara en rutten frukt av det problemet. Brant utför i grönskit och stenskravel som det var den här gången är bland det bästa man ka råka ut för på en bana. Mer sånt!