Kost-Ö [Dag 9]

I kväll gick jag ut och sprang på min väg innan mörkret kom. Det är bäst så. Jag kände mig pigg i benen och framför mig visualiserade jag två legender för att få hjälp med farthållningen. Längst fram Budda. Ståtliga steg som påminnde om svunna tider. Därefter Hans E med steg som inte rörde marken, tyst tyst utan att störa for han fram. Längst bak jag givetvis. Svetten i mössan förde tankarna till bra träningspass från förr. Jag var ute i 55 minuter och stretchingen efteråt gjordes med ett leénde i hela kroppen.

Såna här kvällar får man alldeles för sällan. Man har sig själv att skylla för det förmodligen.