Kost-Ö [Dag 9]

Jag snubblade precis på Arto och slog hakan i bordskanten så att blodet sprutade på väggarna som i värsta splatterfilmen, då började jag att skratta. Arto och Rautiainen skrattade också, för hallå! Livet är kul ju! Det fick mig osökt att tänka på alla blodiga knän och skenben man haft med sig in i mål på orienteringar genom karriären. Undrar hur många liter blod man tappat genom åren? Det är en blodig sport på blodigt allvar minst sagt. Nu blev jag inte alls sugen på blodpudding som ni kanske tror. Jag hatar blodpudding. Till lunch skall jag äta en smörgås. Jag fick den redan i morse av Båtmannen som sa: "Det är ju nedbrytande att bara komma hit och träffa dig" Kul kille, det är det enda han har sagt till mig på 9 dagar. Glädjedödare!