Säsongsplanering

Varje år vid den här tiden då tranorna häckar vid Hornborgasjön, hundbajset letar sig fram ur snöslasket och man äntligen får gå hem från jobbet i dagsljus brukar jag bli skadad. Även så i år givetvis men till skillnad från alla andra år då jag stängt av omvärlden tänkte jag titta på en torrplanering av tävlingar som kommer. Vilka tävlingar skulle jag ha sprungit om jag fått komplett DNA i mina ben.

17 april OK Triangeln (Medeldistans)
Påsken i östra svealand är en toftig historia vad gäller tävlingar. Måsen stafetten har flyttats hit, Ärlartäffen bjuder in men mitt val skulle ha fallit på OK Triangelns tävling. Tävlingen går vid Tärnsjö som jag har hört så mycket vackert om. Det är väl sista helgen man kan vara där innan myggen kommer så det gäller att passa på. Sen kan man ju inte annat än le lysriskt åt den uttömmande terrängbeskrivningen i inbjudan. "Mycket lättlöpt, måttligt kuperad åsterräng, med ett stort antal stigar för samtliga klasser." Beskrivningen framkallar ryckningar i ena ögonbrynet på mig.

23 april OK Linné (Långdistans)
Uppsala möte den här helgen bjuder på natt, medel + lång. Jag väljer långdistansen för jag är ingen mjäkig fjunis som föredrar korta tävlingar. Eller stryk det där förresten. Jag är ju faktist en mjäkig fjunis som tror att jag gillar långt men egentligen var det ett sekel sedan jag sprang en riktig klassisk distans. Skit i det nu, jag torrplanerar ändå bara. Uppland är min hand i handsken och jag gillar platt och deltajlfattig terräng. Jag har aldrig under mina 30 år som orienterare blivit besviken på en Upplandstävling. Beviken på mig själv, Ja! Men inte på tävlingarna.

29-30 april Tiomila
I en optimal värld skulle jag ha sprungit 2:a sträckan. Gått ut som 125:a 8,30 min efter täten och växlat som 41:a 3,50 efter täten. 14 km natt-ol där kramp bara förekom i pekfingret för att jag spännt åt SI-pinnens rem för mycket. I en lite mindre perfekt värld skulle jag ha sprungit sträcka 3 och tappat ca 6 minuter på 6,5 km svår natt-ol. I min verkliga värld sitter jag hemma framför datorn. Fördelen med det är att whiskeyflaskan är nära till hands och att jag kan varva med tv-spel. Sista gången jag sprang Tiomila (2002) så fick jag bryta för en bristning i bakre låret. Det vill jag inte uppleva igen.

6 maj Järla (Medeldistans)
Sista chansen att tävla i Stockholm innan fåglarna skall få ungar och det måste vara absolut tyst i skogen. Ute på Värmdö är dett alltid sol och fin skog. Dessutom låter terrängbeskrivningen kul: "Vissa partier mycket stark till stark kupering"


Så får det bli. Jag vill inte överarbeta min torrplanering så jag nöjer mig så här långt. 4 fina tävlingar som kunde blivit så bra. Nu skall jag fira med en cola som är allt annat än torr och fundera på om det inte är dags att köpa fullversionen av Catching Fetures.