Jag saknar..

Jag saknar en del saker från orienteringstävlingarna.

Ni vet när man kliver ner från duschvagnen där man frenetiskt försökt få schampot ur håret med det kalla vattnet. Då brukar man kliva rätt ner på det där gropiga gamla gärdet som duschen befinner sig på och fötterna glider ner i en sörja av gräs, kobajs, duschvatten och fotledstejp. klafs klafs klafs

All pakeringspersonal. Det brukar alltid vara en eller två som står helt malplacerade mitt på gärdet och pekar vidare mot den plats man skall parkera på. Visst, visst jag skall dit ner som alla andra 100 bilar före mig. Tack, tack!

Klubbens TC-placering. När man var yngre och ville sitta mitt i smeten på TC för att ha lite uppsikt så nog fan hade klubbens gamla gubbar varit där i 2 timmar redan och tagit plats en bit upp i skogen bakom målet för att få lugn och ro.

Att man efter 25 år av tävlande fortfarande måste räkna och räkna om hur lång tid man behöver ha på sig för att gå till start innan man startar. Trots att man mycket väl vet vad det behövs för att ta sig dom 1200, 1800, 2300 eller hur fan många meter det än nu är "till start"

Ja, skorsnörena sitter ordentligt, Sluta dra i dom för fan!

Trängseln vid resultatavlan. Måste folk stå kvar tills TC är tomt framför listan. Kolla din tid och dra. Man får faktist inte bättre tid bara för att man häckar vid tavlan.

Den där kontrollen bakom den lilla höjden som du inte ser förrens du är precis intill den. Din kodsiffra. Oslagbar känsla.

Att gräva fram sin karta ur klubbens plastpåse när dom släpps fria på stora tävlingar lagom tills att sista start har gått.

Väntan på växling på Tiomila och Jukola. Småjoggande i hagen och en blick mot upploppet för att få se lagets inkommande löpare.

Att få anmäla sig till tävlingar som man planerat springa flera månader i förväg.


Jag skulle kunna hålla på hela natten med den här listan tror jag. Vi nöjer oss här.