Katastrofplanen
Den sista lördagen i mars varje år ljuder det distinkta larmet över nejden hemma på Fläskberget. Larmet som informerar om kretsloppet hemma på Lövstavägen. Nu är det dags att packa ihop orienteringspryttlarna och invänta senhösten igen. Vad är då min katastrofplan år 2006? Planerna genom åren har varit många och varierande och det börjar sina i hinken av ideér. Jag rullar på med stretching, har plockat fram mountainbiken som inom mycker kort skall börja användas och sen har jag diskuterat mina problem med basketlandslagets massör vilket resulterat i att på onsdag skall jag dit för behandling. Mer än så orkar jag inte göra idag. Tävlingsplanerna är lagda på is och inte vilken is som helst utan inlandsisen. Det regnar ute. Bra för alla som längtar till barmarken. Själv längtar jag till nästa vinter då jag kan börja springa igen. Antiklimax är dagens ledord.
4 Comments:
Bittert är väl bara förnamnet.
Samtidigt! Efter att ha sett dig springa, och det är faktiskt vad du gjort, hela vintern och dessutom vid vissa tillfällen i väl så god fart, så tycks det en smula märkligt att problemen kommer som en inplastad reklamtidning med City Mail.
Det borde helt enkelt kunna gå även på barmark och på sommarhalvåret (??).
Att gå eller lunka en tävling, är det helt uteslutet?
Gå och lunka gör motionärer, jag är hellre sitter hellre hemma och är bitter än åker ut på tävlingar och lunkar runt. Kanske kan jag göra det vid 50+ men inte i dagsläget. Jag tror att det har att göra med farten. Vaderna går sönder när jag bröjar trycka lite extra.
Jag hörde en gång en läkare säga om Ljubomir Wranjes, som ju ofta gick sönder, att han var för snabb för sina strukturer.
Jag tyckte det var så lysande att jag använde det själv så fort jag hade litet småont nå'nstans och till omgivningens totala oförståelse.
På dig är det ju dock klockrent.
Då är det inte så konstigt att jag går sönder eftersom jag är extremt ostrukturerad :-)
Jag borde kanske inte planera några träningar och tävlingar överhuvudtaget uatn bara till 100% spontanträna. Ibland kanske jag börjar springa på väg till jobbet i lågskor eller när jag skall gå ut med soporna på kvällen i kalsongerna.
Skicka en kommentar
<< Home