Klubbmöte

I går var jag på ett klubbmöte. Jag har egentligen inget att klaga på vad gäller gårdagens möte för det var rätt bra uppslutning med folk. Skall man välja ett möte om året så bör man ta det som är i Tiomilaveckan. Det har historiskt alltid varit det bästa mötet vad gäller mötesdeltagare. Men annars kan klubbmöten vara en rätt nedbrytande samling. Många är dom gånger man kommit dit med brinnande ambitioner om hur klubben skall utvecklas och mötts av 10 trötta klubbmedlemmar. 3-4 gamla gubbar som verkar vilja höra hur illa det är ställt. 2 seniorer som har tränat och mest stannar kvar för fikan och sen ett par andra som kommer sent och måste gå tidigt. Såna möten kan ta idealisten ur vilken kämpe som helst. Hela idrotts-sverige är fyllt av människor som vill ha mycket serverat men inte vara med på jobbet själv. Jag kände själv på mötet i går att jag inte längre är delaktig i klubben. Mitt sabbatsår och mina skador fjärmar av mig allt mer från både klubben och sporten. Kanske har jag börjar bevittna början på slutet för AspLövet som orienterare. Jag känner ingenting över den vetskapen. Det oroar mig lite.