Mountainbike 2006:1

Upp på cykeln och full fart mot klubblokalen. Faller nästan direkt i först svängen då framhjulet släpper i rullgruset men lyckas överleva och kan visa upp min ynkliga lekamen för lyckliga klubbkamrater som skall springa teknikträning. Jag får äran att hänga ut en kontroll vid vattentornet och det blir början på kvällens mtb-tur. Ner på cykelvägen som är is och snöfri men blöt och sugande. Bromsar mig sen nedför Kariro-parkeringens branta asfaltsbacke som är täckt med sand och grus. Full fart mot Harva på asfalt och sen torr fin grusväg vidare mot Törndal. Jag känner mig stark, glad och euforisk.

Efter Törndal blir stigen is uppblandat med sörja hela vägen fram och förbi Ängsjö. Jag håller mig kvar på cykeln och kan nöjt konstatera att elljusspåret som kommer sen är torrt och fint vilket får farten att öka. Jag möter inga andra på vägen och kan när spåret svänger tillbaka ta lillstigen fram emot grusvägen som skall ta mig ner mot sydvästra hörnet på Ängsjökartan. Den sugande blöta vägen blir sen lersörja när jag svänger in på den stora stigen som går i väst-östlig riktning precis norr om finpartiet som ligger längst i söder på kartan. Skogsmaskiner har plöjt fåror i vägen så det sprutar lera i ansiktet på mig vilket knastrar fin när jag skall dricka vatten.

Jag svänger ganska raskt söderut in på fina skogsstigar och ansluter efter någon kilometer på den berömmda gocart-stigen. Sten, rötter, bergshällar, is och mindre sjöar mellan dom små höjdpartierna passeras och lika skitig som jag blir lika mycket glädje fylls mitt inre av. Armarna får jobba och backen utför på slutet är en mindre bäck uppblandat med sten och lera. Överlag har det varit bättre än väntat och från början hade jag inte planerat att cykla så mycket småstigar men det har så här långt visat sig att ren skog och småstigar har mest och bäst barmark. Jag kör vidare på blöta stigar för att ansluta på elljusspåret med den långa flygrakan. Torrt underlag ger läge för hög fart och jag får till en del bra hopp i dom små knixiga guppen.

In på den tidigare besökta issörjan mot Törndal, men jag svänger av halvvägs och tar grusvägen via Söderäng. Mina grova mtb-däck suger sig fast i det blöta underlaget och jag börjar känna trötthet i låren. Ut mitt i Edsbacken och jag trampar ivrigt på asfalten och kommer upp i 56,3 km/tim. Inte illa med dom grova däck man har. Dessutom fick jag avbryta hårdtrampningen på slutet då jag höll på att vingla in i ett vägräcke. Rundar Eds kyrka och kör längs med en stigande sjökant. Upp på asfalten vid Prästgårdsmarken där jag inte viker ner mig och kör hem utan svänger söderut mot Rotebro.

Upp för backen över järnvägen sen full fart på asfalten längs med åkrar som man sett förr. Jag svänger in i skogen innan stora backen och kör på en gammal rullstensås där motorcrossåkare har skapat ett rikt stignät. Nu börjar armarna, nacken och ryggen bli trötta så när jag trillar ut på Marabouvägen är det skönt att få åka asfalt. Jag känner chockladdoft i luften utanför Marabou, svänger upp på bron och trycker hårt sista kilometern in i Ägget. En snabb avspolning av lika geggiga skor som cykel hemma hos mor och far innan dom sista 1100 metrarna segt uppför mot Fläskberget avslutar ett fint träningspass. Varför kan det inte var så här lätt att träna hårt när man skall springa? Kvällens skitiga tur tog 100 minuter och jag lyckades få ihop 28 km blandad mtb-körning. En riktigt bra kväll i AspLöves liv.