Nära nära

Nä nu djävlar höll det på att gå åt helvete! Utan att jag insåg vad som höll på att ske var jag på väg ner i en motivationssvacka. Gubbvadernas och Pissvädrets gudar har på ett mycket smaklöst och osynligt sätt smygit sig upp tätt intill mig utan att jag var medveten om vad som höll på att hända. Det var först när jag gick ut på lunchen, och knäppte jackan då den bistra vintern slog mig i ansiktet utan att jag brydde mig, som jag anade oråd. Någonstans på vägen, ännu en gång, tappade jag min motivation. Den är liten och blå men vacker som få. Den letar vägar genom skogen och räds inte ett besök på krogen. Håll käften AspLövet!! Inge jävla svenneprosa tack! Vart var jag nu då? Nu måste här vändas trender. På Alternativet babblar dom oväsentligheter. Bra så! Jag är med på allt bara det inte handlar om linjeorientering för det är så jäkla tråkigt. Det är till och med tråkigare än sprint i parkmiljö. Okej, kanske inte så tråkigt men bra nära. Jag måste hitta nya halmstrån nu. Dom gamla vissna jag hängt mig i sedan Dacke dog börjar bli tunna nu. Jag behöver någon rejäl utmaning. Frågan är bara vad? Vad behöver jag för att inte råka ut för sånt här skit igen. Nu vet jag! Jag skall träna 10 dagar i rad! Det borde lära min motivation att veta hut! Med start i kväll och full fart framåt. Bara nu inte vaderna behagar ge upp redan i kväll då kan det bli en kort utmaning med förödande konsekvenser. Den som läser får se.