Tiomila 1992

Tiomila har nog aldrig riktigt varit min tävling. Åren med mediokra lopp vida överstiger dom goda åren. Jag har egentligen ingen förklaring till varför det blivit så. Kanske är den tuffa vårnatten inget för min ynkliga kropp. Jag har som jämförelse i princip alltid gjort bra till väldigt bra lopp på Jukola. Eller så bevisar det bara att jag alltid fuskat med vinterträningarna och därmed har senvår och höst passat mig bättre tävlingsmässigt. Tack och lov finns det ett eller annat år då jag åtminstone har gjort godkända lopp och inte svikit mig själv och klubben allt för mycket.

1992 i Sorunda var ett sånt fint år. Om ni inte minns det året så var det mest minnesvärda när (nu tyvärr avlidna) Melker Karlsson krossade allt motstånd på den 9:e sträckan och drygade ut Södertäljes ledning med över 10 minuter och gav Mikael Wehlin ett 12 minuters försprång ut på sista. Någon som Micke givetvis inte släppte. Det var även detta år som Björnar Valstad gjorde sitt mytomspunna plattlopp i hälarna på Melker. Jag sprang sträcka 5, 78 minuter på 9,7 km och jag tappade ca 6 minuter på täten. Det var för min del en gryningssträcka och jag vill minnas att jag kunde släcka lampan den sista kilometern. Loppet var inte 100% orienteringstekniskt men löpformen var väldigt bra det här året. Det är skönt att ha några goda minnen från världens bästa orienteringstävling in i ålderdomens bitterhet.

För ännu ett år i ordningen skall man nu alltså få följa Tiomila hemma i garderoben där jag har datorn. Det är ju tyvärr så att man saknar inte något förrens man inte har möjligheten att vara med själv längre. Ofrivillig frånvaro suger min vänner. Lyllos alla ni som får insupa den kyliga Tiomilanattens atmosfär.