Tiomila 1998

Minns ni Tiomila 1998 i Rudan? Det var ett slitigt år. I programboken hade banläggaren Stenberg skrivit "Snälla väder, var inte för dåligt, då blir det tuffare än det redan är" Och nog fan blev det både dåligt väder och tufft. Det regnade och var kallt mest hela tävlingen. Skogen var vattensjuk och segrartiden blev 1,5 timme längre än beräknat. Då kan ni ju bara gissa hur klubbarna längre bak i ledet, som Väsby OK tex, hade det. Halden gick loss på sträcka sex och sprang sen solo till seger före Leksand och Angelniemen Ankkuri. Själv sprang jag sträcka 2, 9,8 km blöt natt som blev för tufft för mig. Jag hade 98 minuter utan att bomma mer än 5-6 minuter. Kramp och utmattning hade jag med mig ända in till växlingsplanket i den bistra majnatten. På kartan nedan kan ni se inledningen på min bana och dom avslutande kontrollerna. Rudan har aldrig varit ogästvänligare än den gången.

Det var även detta år som det blev kaos på första sträckan då 1:a kontrollen var gemensam och endast låg 600 meter bort från startpunkten. 6 stämplingsenheter på 438 lag så förstår ni vidden av det hela. Det komiska i sammanhanget var att samma sak hade hänt året innan. För Väsby OK´s del blev det mest dramatiska som hände när 2:a lagets Långa-nattenlöpare gick in i väggen. Skuttman stapplade mer medvetslös än levande i mål på 3 timmar och det tog länge i klubbtältet innan vi fick upp kroppsvärmen och livsgnistan i honom. I skogssport efter Tiomila skrev Ulf K Rask från OK Enen om sitt äventyr på långa natten för sin klubb. Bland annat tiggde han till sig en smörgås från en kontrollvakt på slutet. Bara 17 löpare hade längre tid än vad Ulf hade, han slog dock vår Skuttman med 6 minuter så vad hade han att gnälla om egentligen.