måndag, maj 15, 2006

AspLövet recenserar vårsäsongen 2006

Jag tänkte ta mig ton och recensera vårsäsongen 2006. På så sätt slipper ni anstränga era redan utslitna hjärnor med såna bagateller. Kanske tror man sig kunna se vinklingar av AspLövets ynkliga liv i nedanstående recension men vem fan har någonsin läst en objektiv dito så sitt ner och räck upp handen om ni vill något för nu kör vi.

Redan tidigt var jag ute och förbannade den här segdragna vintern men inte fan ville han lyssna. Jag gissar att det var fler där ute som undrade om det var någon idé att överhuvudtaget börja tävla när det väl begav sig eftersom islossningen krockade med vårstoppet. Vi sitter i kläm mellan Kung Bore och en hel hoper fågelungar och kan inget göra. Jag vet inte vem vi skall börja med att skjuta. Skit i det nu. Tävlingarna som kom såg ut precis som förra året och året innan det och året innan dom och så vidare i historieböckerna. Inbjudningar som man ser till begravningar har fan gladare budskap än alla dessa likformiga tävlingsinbjudningar som vi har matats med under dom sista 20-30 åren. Det är som att tiden stått stilla på den fronten. Kartorna har gått från schysst offset till tvivelaktiga printjobb. Tävlingarna handlar mest om sprint i stadsmiljö, medeldistans med sprintkaraktär och någon enstaka långdistans med medeldistanskaraktär. Nattorientering? Skulle inte tro det. Ingen är tillräckligt obekväm för att hålla på med den avarten.

Vart var jag nu...

Jo, Tiomila säger ni då. Visst var det väl ett av dom bästa arrangemangen på många år? Kanske det kanske. Men vart vore vi om inte ens Tiomila som är vårt flaggskepp kunde bjuda upp med kvalitet. Om inte våra stora arrangemang lyckas hur skall vi då kunna kräva samma sak av alla små-arrangörer som lurar ut oss på gamla kartor, gärden fyllda av kobajs och kallvatten i utomhusduscharna. Kvalitet och innovation måste inte men bör i hög grad komma från dom stora kolosserna. Om dom ger oss detta så får småfolket komma med nya inspirerande idéer. Nu snackar jag en massa goja om något som inte har med denna vårsäsong att göra så raskt vidare till majmånad. EM som för all del var spännande att följa hemma framför datorn, men har ni sett stafettbanorna. Vad fan hände där? På min tid fick man såna här banor om man sprang H21B och det kan jag säga att det var inte många som deltog i den klassen. Tacka fan för att det blir en klungspurt med 10 lag efter 3 sträckor. Det måste vara lätt att känna sig som en världsstjärna om det här är svårighetsgraden.

Nu skiter vi i resten av den här säsongen och tittar framåt.

Ja, ja, jag vet att det tävlas för fullt norröver och att parkerna i Stockholm lockar skaror av löpare som tror sig vara hippa i kortbyxor mitt i storstan, men handen på hjärtat. Vasaparken vs Lunsen - case closed. Det enda som är skönt med den här vårsäsongen i likhet med alla andra är att det finns ett antal entusiaster som orkar gnälla. Vart vore vi om inte engagemang och kärlek till vår ursprungliga sport fanns hos några kvarvarande eldsjälar, och nej jag räknar mig själv inte till en av eldsjälarna längre. Vi skulle ha blivit ett gäng lallande, likgiltiga mullemotionärer som sprang pro-arrangemang på vardagarna och påtade i trädgården på helgerna. Vi måste ta oss ton för att få ordning på det här och den tonen måste starta underifrån för från SOFT och IOF verkar vi inte få hjälp. Fan, ungarna nuförtiden vet ju knappt vad ordet vildmark står för. Det farligaste dom har sett är en knarkare på väg mot den 28:e kontrollen i en park nära dig. Nu blev jag trött. Över till betyget för den här vårsäsongen

Jag var inne på att ge vårsäsongen 2006 en avbruten SI-Pinne i betyg men jag sträcker mig så långt att jag ger den 1 st EMIT-bricka (av 5 givetvis) Dock har backuplappen blivit blöt och ramlat bort så se fan till att stämpla ordentligt för det är en svag 1:a.

Det kommer nog inte att bli bättre till hösten men se för i helvete till att påtala det till alla som orkar lyssna ändå. Någon gång måste det vända. Tror man inte på det kan man lika gärna lägga av. Se på mig bara. Jag la av för 8 år sen men ingen har haft hjärta att säga det till mig.


Jag är precis så förbannad som bilden visar.