Ödets ironi

Tänk vad livet hade sett annorlunda ut om inte jag hade haft en kronisk date med Gubbvaderna. Varje helg hade varit kepshelg och sprintdistansen hade förmodligen varit min bästa vän. Istället för att som idag sitta och kallsvettas över några gamla blekta Älgdrevskartor med en ljummen folköl i ena handen och något annat halvhårt i den andra, hade jag kanske stått och sköljt upp mina orienteringsstrumpor i ett handfat, i en skola, i en landsortshåla med en raggarrunda längre än Södra länken. Kanske hade även jag stått i det seedade fältet och kastat dom största stenaren över missar i arrangemang, taskiga karttryck och patetiska landslagsinsatser. Men förmodligen inte. Jag är en timid medelålders man i mina bästa år som även utan gubbvader hade gett ordet menlös ett ansikte. Det är nog därför orientering passar mig så bra. Hur mycket vi [läs: ni] än vill och tror att det är världens tuffaste och ballaste sport så ses vi med en axelryckning av omvärlden. Vad fan är lite banläggningsmissar och serverkraschar som nu senast på Elitseriesprinten om man jämför med skandalerna inom Italiensk fotboll tex. Dom vet hur man skapar rubriker dom. Ojdå, nu tappade jag tråden jag startade igen. Även det är inte ovanligt med mig. Min röda tråd här i livet har karaktären av en släpstig i motlut, den kommer och går lite som den vill och på sensommaren är den överväxt av ormbunkar och sly. Jag skulle inte vilja vara menlös. Tänk om man hade galenskapen och karisman som en Tommy Cooper i högform. Anlednigen till att jag kom och tänka på Tommy Cooper var att dom sände honom på tv ikväll. Jag hade glömt bort vilket geni han var. Åter till mig. Varför? Inte fan vet jag, kanske för att det är min blogg! Ordet ordbajseri passar nog in på mig. Jag är som en mumsmums. Glättig yta men inget innehåll. På tal om om något helt annat så var jag på Bögs gård (fint namn om man nu hade varit homofob) idag med Miniknatarna och tittade på djur. Det är något visst med småbarn som får den där stirriga skräckslagna blicken när dom börjar närma sig en gris eller en ko och man försöker få dom att komma fram och klappa det snälla djuret, men dom väljer att springa bort och titta på traktorn istället. Sen när man åkt därifrån tjatar dom i 2 timmar om att åka tillbaka för att hälsa på djuren igen. Fan, var man så jäkla okonsekvent när man var liten? Eller så är det så att man fortfarande är på samma sätt fast i andra sammanhang. Jag tjatar om att sprint är skit och att jag aldrig skulle ställa upp på sånt men om jag var hel och frisk så skulle jag säkert göra det vecka ut och vecka in. Hallå! Se där, nu är jag tillbaka på min röda tråd från början av detta inlägg. Allting har en början och allting har ett slut men ibland så krockar dom två som ett par hjärnceller på fyllan. Vidare till något helt annat nu. Jag har faktist en genialisk idé. Istället för att bränna upp mina orienteringsgrejor så kanske jag skulle sälja ut skiten. Den här veckan börjar vi med 4st VJ-pannband. 2 röda och 2 neongula kränges till högstbjudande. Är det någon som bjuder fett för alla fyra så slänger jag med 2 st lila pennor som lämpar sig ypperligt för baninritning. Vi ses bakom Statoilmacken om vi kommer överrens. Varför bakom Statoilmacken undrar ni kanske? Jag vet inte, men det känns lite spännande och olagligt att ses där. Jag har aldrig provat på eller dealat med droger men jag tror att många såna affärer görs upp bakom Statoilmacken. Där eller bakom dagiset. Det finns inte en snut som skulle tro att det langas droger eller pannband bakom ett dagis. Jag är snubben som har ett par röda spikskor om det skulle vara trångt vid mötesplatsen.


Raskt vidare till något helt annat. I brist på tävlingsplanering och saknaden av kalla utomhusduschar så lägger jag mycket av min fokus och mycket av min ekonomi på VM i fotboll. I dag köpte jag ännu en Sverigetröja. En blekgul retrotröja med blå krage på JC som var ursnygg. Jag har nu 3 st Sverigetröjor, eller 2 om man skall vara korrekt men den ena är beställd och kommer inom kort. Den jag ännu inte har i min hand är en matchtröja med mitt namn och siffran 40 (vad annars) på ryggen. Dessutom har jag 2st SWE t-shirts i udda färger som går att ha som ombyte :-) Till helgen som kommer är det även Makrame på schemat. För min del som arranngör men det skall bli kul ändå. 12 anmälda och jag hoppas att alla dyker upp. Kameran är laddad och jag lovar smaskiga bilder och ett fylligt reportage från evenemanget. Öl-orientering, det är sällan man läser om sånt på nätet. Jag brukar fundera ibland på om det finns flera klubbar som har såna arrangemang eller om vi är lite udda som har den traditionen i klubben. Jag vet ju att åtminstone förr så var det alltid en variant på 5-dagars men jag vet inte om den traditionen lever kvar. Inom stundetkåren har dom ju sina mästerskap med inslag av alkohol men inte direkt en ren öl-orientering. I min klubb har vi ju även haft en del Stads-pub-orienteringar (alltid arrangerade av mig själv och Stor-Lars) som iofs kanske mer handlat om pub än orientering men ändå liksom. Hmmm.. nu när man läser det jag skrivit kan man börja undra vad jag är för typ av idrottsman egentligen. Fokus på öl och hat av sprint och tjat om förr och längtan efter något som aldrig funnits eller kommer att finnas och ett oändligt ältande om bitterhet och fan vet vad. Dom säger att konst skapas ut smärta men om någon kritiker skulle läsa allt jag vräker ur mig skulle han nog säga att ingen regel utan undantag. Jag säger hej till mig själv. Undantaget. Det skall bli mitt nya namn. Undantaget doesnt go H40. Hej då.