Jukola 1987

Vi bjöds på världens plattaste flygfält som TC och i skogen världens gropigaste terräng. Väsby öppnad minnesvärt genom att växla 45 minuter efter täten på plats 955. För mig som sprang sträcka 2 innebar det att uppvärmningen som genomfördes lagom tills att täten kom in på startsträckan så sakteliga tynade bort. Det var glest med folk första halvan av banan för mig och man fick en bra inblick i vad det är för lag på Jukola som befinner sig från plats 500 upp till 1200. Gamla knotiga gubbar promenerade fram i maklig takt genom den Finska natten och det är nog den enda gången man känt sig som en slalomåkare i skogen. Dom sista kilometrarna kom jag plötsligt ifatt klungor på 20-40 man som man trots egen kramp i vaderna blåste om utan större besvär. Jag sprang trots alla omkörningar i min ensamhet och hade 80 minuter på 11,5 km. Plockade drygt 200 placeringar varav dom flesta på dom sista kilometrarna när jag började komma ifatt slutet av något som kunde kallas ett utdraget "peleton". Ett lopp som i sig varken var bra eller dåligt men som alltid kommer att finns kvar som ett starkt minne när slutnotan skall summeras.