lördag, maj 27, 2006

Kontraster

I samma veva som jag börjar tvivla på min egen övertygelse om den klassiska distansens överlägsenhet mot sprintdistansen så hittar jag på detta och inser att det finns bara ett rätt för mig personligen, även om jag bara lever efter den övertygelsen i teorin. Klassisk orientering här illustrerat av Norska Ultralång-mästerskapen piskar Sprint på fingrarna 24/7. Nu blev jag glad. Jag kan nästan känna i vaderna hur trött jag skulle bli på en sån bana och hur krampen skulle få vaderna att efterlikna cementpelare.