Nästan rakt på

1989 sprang jag en Hallandspremiär med en stafett som extra bonus. Jag sprang str 3 och på väg till 12:e kontrollen beslöt jag mig för att köra rakt på. Jag gjorde dock en aningens justering till vänster först för att sen driva ytterst lite till höger. Det kanske ser ut som rakt på när man ser hur jag ritat i på kartan men jag var faktist ifrån strecket lite grann.


När man tittar i sina gamla urblekta kartpärmar hittar man spikade kontroller till förbannelse men dom är inte lika roliga som bommar och udda vägval. Vad säger det egentligen om livet? Är misstag och olyckor mera värt historiskt? För det är väl så att dom bästa historierna är dom där det gått snett och något annorlunda har hänt. Med andra ord är det bättre att vara en genomusel orienterare för man får fler roliga minnen att ta med sig till ålderdomshemmet. Se där, det visar sig alltså att jag som levt på min orienteringsförmåga och nollvision gällande bommar får betala för det i slutändan.

Nåja, satan i gatan vilket rakt-på-vägval jag gjorde till 12:an.