Same old same old

Nu när Tiomila-efterdyningarna har börjar ebba ut så inser man att världen roterar precis som vanligt runt sin axel. Det skall vara den högra axeln tror jag för er som undrar. Det som skiljer årets diskussioner mot tidigare är kanske att det blivit lite mer teknikorienterat men annars är det samma gäng som spottar och skrattar i debatterna. Det är fel lag som vunnit, någon har hört att någon har fuskat, en tycker att gafflingarna var skit medans en annan är lyrisk över precis allt. På någon kontroll blev det trängsel och parkeringspersonalen tog ledigt mitt i natten. Maten var kall, långa natten var för lång och visst är hon snygg den där norskan ni vet. Personligen tycker jag att kartan påminde om en Jukolakarta med tallheden runt TC och lite finlir i kanterna. Nästa år skall i alla fall jag vara med, det har jag nu bestämt å det bestämdaste. Jag inbillar mig att när jag väl kliver över 40-strecket frampå höstkanten kommer allt lossna.

Något annat som slår mig när jag surfar runt bland orienteringssidor både med hälp av World of O´s nya sajt och alla andra länkar man samlat på sig är att det är inte många medelmåttor som bloggar och skriver där ute. Jag är en av få mediokra orienterare som svammlar och förvirrar på nätet och då skall man ha i åtake att för att kalla mig orienterare nuförtiden så får man rucka på benämningen rätt ordentligt. Kanske är det så att ingen har berättat för mig att enbart världsstjärnor har publisering och åsiktsberättigande. Vi får väl se hur länge det tar innan någon vågar berätta detta för mig. Tills dess kanske man får se till att spy ur sig så mycket att inte ens jag själv orkar med bloggen.