Boooring fredag

Jag är urbota helt och hållet utan darr på mina nyinköpta manschettknappar uttråkad. Hahah.. Jag skrev manschettnappar först men så kan vi ju inte ha det så jag rättade till det misstaget som är så jäkla lätt att göra. Tillbaka till tristessens fredag. Fan, tänk om man var lite mer som Traste Lindén, "Det är fredag det är lön, jag var sjuk i morse men nu känns det bra" liksom. Men så är det inte idag. Det kryper i hela kroppen och klockan verkar ha fårt härdsmälta för den har fastnat på 10:51. 10:51. 10:51. 10:51. Stuck is the new Black. I helgen får en liten skara lyckligt utvalda springa VM tester. Inte för att jag någonsin överhuvudtaget har varit i närheten av att få frottera min feta lekamen med såna gossar, men man har ju drömt en och annan gång i sitt liv om hur det skulle ha kunnat vara. 17 kilometer tvärkuperad långdistans i 30 graders värme. Undrar om man kan få ett wild card om man räcker upp handen och säger att man inte hade några problem på superheta Jukola 1998? Det slutar väl som vanligt med att man i helgen i all sin ensamhet får springa i en skog som man hittar bättre i än i sin egen kalsonglåda. I, i, i, i, hur många i kan man ha i en mening innan det blir för många?

10:52 WooHoo!!

Hi! Tero! I´m right behind you! If you slip, I will be all over you. (I wish) Var det inte en sång som gick "some girls have all the fun"? Någon verkar ha missat att berätta det för Tero för han verkar ha jävligt kul. Vilket får mig osökt att tänka på lunch. Klockan närmar sig nu med stormsteg. 10:55. Jävla tråkfredag.