Jag var inte där

Jävla skit också. Jag tror att årets Jukola hade passat mitt lynne.

Svårt
Hårt
Bökigt
Stökigt
Kargt
Varmt
Gott
Bäst

Nu har jag spelat upp alla herrsträckor i Routegadget. Jag sitter bara och ler åt färgprickarna som far fram över kartbilden och vimsar runt bland dom mycket bra gafflade kontrollerna. Banorna ser bra ut och terrängen är typiskt Finsk i sin framtoning, åtminstone enligt kartbilden.


Jag kan bara genom att blunda uppleva känslan från ett Jukolalopp. Dammet i luften på TC i växlingshagen. Kryssandet mellan löpare för att komma fram till startpunkten. Folk som far åt höger och vänster i skogen. Bökig botten och rena bergshällar. Kramp. Svetten som rinner ner i ögonen. Kodsiffror som rabblas. En avriven nummerlapp liggandes i en stor ljungmosse. Sönderkörda hyggen. En promenerande löpare från en mycket tidigare sträcka. Ett dike. Alla dessa neonfärgade tävlingsdräkter. Täten på sträckan efter. Kramp. Speakerns dova stämma långt där borta. En överlång spurt. En ivrig klubbkamrat vid växlingsplanket. Lycka.