Sommartjuven

I kväll stal jag helt fräck 50 minuter från mitt eget liv. Jag velade länge fram och tillbaka över vad jag skulle spendera tiden på eftersom jag vet att tid är pengar. Till slut fanns det bara ett alternativ kvar och jag tog mig ut i skogen och sprang upp varende sekund av dom 50 minutrarna. Kvällssolen silade sig fram mellan trädens grenar och det var bara jag och sommaren som var ute den här kvällen kändes det som. Jag minns inte min barndoms somrar men om jag hade gjort det är jag övertygad om att dom varit lika underbara som den här kvällen.

Om ni tycker att jag ser suddig ut på bilden nedan som är från kvällens pass så beror det inte på kameran som ni kanske skulle ha gissat. När AspLövet springer är det som att en lätt sommarbris smeker er över kinden och innan ni hinner tänka "Vad var det där?" så är jag borta och kvar finner ni blott en behagfull sommarkänsla som stannar kvar längre än vad som är möjligt. Det var AspLövet som svepte förbi kan ni nu glatt konstatera nästa gång ni får en njutningsfull smekningen av det som ni alltid trott varit vinden.