En lång dag

Du skall gå hem nu, sa vakten till mig.

Ja, jag skall gå hem nu, sa jag till vakten

Så lät slutet på en lång dag. Men den tog sin början i andra änden av det som jag började med. 11.00 samlades tre tappra cyklister i Ägget. Det var Tompa. Mannen med Finsk påbrå som jag starkt misstänker har tjärpastiller inplanterat i lårmusklerna, för det finns inget stopp när han sätter igång och trampar. Sen var det kusin Dalis som inte är orienterare men ända har bättre meriter än mig. Han har faktist kommit 2:a på 5-dagars. Vill minnas att det var 1980 i Uppland. Klassen han sprang var den numera nerlagda H17N. Dalis är normalt en jävel på att tjuvrycka i backar och på sega långsträckor. Idag lät han dock en krånglande broms ligga på hela tiden, så han hade det lite jobbigare än vanligt. Och sen var det jag. När folk frågar mig om jag är en bra cyklist brukar jag svara att jag är en 30%-cyklist. 0% talang, 10% envishet och 20% material. Det är jag det. Idag tog vi våra mountainbikes norrut. Det mest intressanta som hände på dagens träningsrunda är som följer. Vid Rosersbergs slott var det bilutställning i solen så vi gled ett varv där för att spana in grymma bilar. Strax före Steningebadet körde vi rakt på ett hemligt militärt område där vi bitvis fick bära våra cyklar för att komma runt. Vid Märsta tog vi ett stopp för att spana in BMX-åkare som höll på att värma upp inför någon sorts tävling. Ytterligare 200 meter senare beslöt vi oss för att fika vid idrottsplatsen, där vi passade på att titta på Upplands ungdoms-DM i friidrott. Innan vi började känna oss som allt för snuskiga gamla gubbar, tittandes på flickor 15 som sprang 100 meter framför oss, stack vi vidare. Under fikapausen hade Dalis avslöjat att jag inte skulle cykla hem, utan mitt mål för dagen var hem till honom i Kimsta. Vi passade på att köra lite extra hårt hela vägen dit förbi Arlanda och sa tack och adjö till Tompa som fick köra hem själv från Kimsta. 41 km, 2.15 tim slutade dagens pass på. Bra träning. Dalis hade sagt att han och jag skulle softa och dricka öl. Det visade sig sen att det inte alls bara var vi två utan ett tiotal personer till dök upp. Jag tror att det handlade om någon sorts pre-40-års-firande. Eller så rörde det sig om något helt annat, vem vet. Det mest bisarra som hände var att jag befann mig i köket iklädd en vinröd badrock bakandes en chockladkaka (som intressant nog innehöll Guinness) Turligt för mig tog inte Dalis något kort på mig och jag kunde slinka i mina egna kläder innan folk började ifrågasätta mitt förstånd. Till och med Jag som normalt inte äter bakverk tyckte att kakan blev skitgod. Sen blev det kväll.