Knäskadad

Rotan Red Rats var på plats idag och det fick mig osökt att tänka på allt gammalt groll som funnits mellan dom två ärkefienderna Väsby OK och Rotebro IS. Väsby har alltid varit storebror och skördat överlägset mest framgångar men samtidigt har Rotan den största meriten med sin Tiomilavinst 1963. Den gamla hatkärleken har dock allt mer bleknat bort med åren när dom gamla stötarna fallit av pinn. Alla nya orienterare i dom två klubbarna förstår inte alls längre varför vi skulle vara bittra fiender. Vore det inte lite skoj om orienteringssporten också hade lite supporterskandaler. Tänk er att rivalerna Väsby och Rotans fans gör rusningar mot varandra på TC, kastar bengaliska eldar på varandra och sjunger hätska nidsånger. Då jävlar skulle vi få uppmärksamhet i media.

Nåja varför jag kom att tänka på detta lägger vi åt sidan och koncentrerar oss på kvällens träningspass. Nu var det faktist så att Rotebro var först på plats idag eftersom det var deras långdistans-KM. Väsby var inbjudna att träna på samma banor efter att dom startat. Vi befann oss vid Hällkana. Ett parti som ligger direkt sydväst om Tiomilpartiet 2005. Jag valde en 6,3 km bana och 15 Väsbyiter gjorde en gemensam start, även om vi delade upp oss på 4 olika banor. Terrängen inbjöd till höghastighetsorientering även om hyggena var rätt risiga. Där det var flackt och vitt var det snudd på drömterräng så jag njöt även om benen inte ville springa så fort ikväll. Kvällens lopp var ganska rent tekniskt sett. Jag tvekade lite upp mot ettan och sprang sen lite snett vid utgången från densamma. Vid sjuan (sista på slinga 1) gled jag förbi kontrollen lite som låg längre ut på hygget, gömt av sly, än vad jag önskade. Vid åttan (slinga 2) trodde jag att det var branten jag skulle ha men det var sänkan bakom så jag tappade några sekunder där. Dagens malör inträffade i grönrastret halvvägs till tian. Jag stöp och slog i knät samtidigt som jag vred till det. En stark smärtförnimmelse uppstod och jag fick halta/hoppa resten av banan. Sluttiden blev 51.30. Nu är knät rätt svullet och ömt så jag kommer att vara grymt stel imorgon. Vi se hur länge jag får vila. Kanske ända till helgen om det vill sig illa säger optimisten i mig.