Mannen som inte kunde tala med rävar

Dagens pass blev inte som planerat ca 60 minuter utan det stoppade inte förrens jag kommit upp i 90 minuter. Det skulle visa sig att genomförandet av min plan hade sina motgångar. Jag startade vid "Sju Riddares Träsk" i Smedby. Jag passerade punkt A på min planerade väg och från Antuna sprang jag den prickade stigen (grusväg i verkligheten) rakt söderut för att via ett dike komma till ån strax norr om punkt B. Nu hade jag via kommentarerna till min plan under dagen redan fått info om att bron vid B var borta. Försigkommen som jag är hade jag detaljstuderat satellitbilderna och på dom sett att det möjligtvis kunde finns en stock/spång längre norrut längs med ån. Faktist ända uppe i det blåa strax före å-förgreningen. Oftast finns det möjlighet att springa längs med åar men så inte här. Tjockt med vass i kanten och utanför det hav av brännässlor gjorde att jag fick hålla mig en bit utanför. När jag kom fram till det gröna (där det står Edsån) fick jag svänga runt österur för det var tjockt av taggbuskar. Efter att ha harvat ute på en sunkig äng ett tag beslöt jag mig för att svänga av in mot ån. Det var nu helvetet började.

Hela vägen genom det sankmarkerade området fick jag klättra, klänga och sakta treva mig fram genom sly, vass, högt gräs, brännässlor och gamla ruttna träd i ett enda virrvarr. Efter många minuter och mycket svordomar kom jag ut precis i å-förgreningen. Tack och lov hade jag rätt tjocka tajts på mig så benen klarade sig hyffsat mot brännässlorna men armarna fick ta lite stryk. Väl framme vid ån såg jag ingen övergång utan bara sly och djävulskap längs med en sunkig å som jag absolut inte villa kliva ner i. Jag började ta mig söderut för att se om jag kunde lokalisera stocken. Efter ca 50 meter hittade jag ett träd som växte ut över ån. Den nådde inte riktigt ända fram till andra kanten men rätt nära. Jag hann dock bara ta mig 2 meter ut på den innan spetsen var nere i vattnet så jag insåg att den vägen kunde jag aldrig ta mig över torrskodd. Jag kämpade mig vidare men ingen stock syntes till. Jag var precis på väg att ge upp när jag plötsligt mellan lager på lager av brännässlor och annat skit såg något ljust sträcka sig över ån. MIN STOCK! Skrek jag högt av lycka. Jag slog mig fram till skönheten och sittandes på den hasade jag mig över till andra sidan. På den sidan möttes jag av en vacker stig, något som helt och fullkomligt saknades på den sidan jag kom ifrån. Med andra ord finns det en passeringsmöjlighet men i praktiken är den helt oanvändbar. Jag hade tjänat massor av tid om jag direkt sprungit ner mot Rotebro och passerat genom samhället, men passet hade blivit avsevärt tråkigare.

Väl på andra sidan följde jag stigen som löpte längs med ån ner mot min ursprungliga punkt B. Halvvägs hittade jag dock en stig (syns som prickad linje på kartan) och tog in på den. Inte alls vis av erfarenheten hoppade jag plötsligt av stigen och trodde att den andra ån skulle vara bättre att följa söderut. Inte så. Nog för att det var mindre sly men högt gräs och massa brännässlor fick mig att tvivla på mitt eget förstånd. jag gnetade dock vidare och till slut kom en stig som förde mig ner mot punkt C. Precis innan jag kom till bron vid C sprang jag på en räv som låg i gräset och tryckte. Den hoppade upp framför min fötter och sprang iväg 10 meter innan den stannade. Jag försökte konversera med den men allt jag fick till svar var några huvudskakningar. Stärkt av denna starka naturupplevelse hoppade jag in på golfbanorna väster om punkt C. Det kryllade av amatörgolfare på banan och det skreks "fore" både till höger och vänster om mig. Jag försökte hålla mig i dom skogsdungar som fanns eller på grusgångarna upp mot punkt D som jag nådde utan att ha fått någon golfboll i huvudet. En vacker allé förde mig upp mot E och med golfare både till höger och vänster om mig var det nog jag som var det pitoreska inslaget. Vid E hoppade jag av grusvägen för att springa lite skog. Jag mötte ett rådjur som hade lite bättre studs i benen än mig trots att den var på väg uppför och jag hade en brant utförslöpa. Jag tog mig fram till stigen som sen förde mig skråledes längs med Edssjön fram till Eds kyrka. Avslutningen blev asfalt genom ännu en allé och sen in i Ägget där jag plockade upp Birro för en lätt promenad hem. Trötta ben som även idag klarade sig från skador gladde i kvällssolen. Ibland kan dom enklast planerade passen bli något helt annat.