Nummerlappar
Jag har ju läst om den här bortslitna nummerlappen på Venla kavlen i Skogssport och följt diskussionerna på Alternativet i ämnet. Vissa har reagerat väldigt starkt medans många skakar på axlarna och tycker att det är en bagetell. Jag lägger inte mina pengar i högen i den frågan men jag har en alldeles egen liten konfrontation rörandes nummerlappar. Allt sedan 5-dagars 1980 i Uppland har jag sparat alla mina nummerlappar som jag fått på såväl individuella tävlingar som budkavlar. Det har med åren blivit en rätt ansenlig hög. För att inte prata om alla dom säkerhetsnålar som sitter kvar på nummerlapparna. Det skulle nästan kunna räcka till ett halvt 5-dagars startfält tror jag. Nåväl, det ointressanta i ämnet är att trots att hela högen med nummerlappar är väl inpackade i en kartong i förrådet anser fru AspLövet att jag inte har alla muffins i korgen. Hon kan för allt i världen inte förstå varför jag sparat på dom från första början och ännu mindre varför jag inte vill slänga bort dom nu. Jag har ännu inte kunnat ge henne något bra svar på den frågan men jag håller fast vid dom för glatta livet. Frågan är om jag tvingades välja, skulle fru AspLövet eller nummerlapparna få gå? Jag törs inte svara på den frågan här och nu.
2 Comments:
Hahaha
Själv hittade jag häromdagen min nummerlapp från Sthlm Marthon 1981.
Ett par måttligt imponerade söner undrade varför jag tyckte den var ballare än alla andra nr.lappar som låg på lagring. Jo, jag fick före loppet en autograf av självaste Bill Rodgers "King of the Roads". Han hade köpts in till detta årets upplaga av maran efter att parallellt med Borg ha vunnit 1976-1980 i både New York och klassiska Boston.
Klart som f-n det var häftigt med "Good racing, Bill Rodgers" på lappen!!
Vems autograf bör man sukta efter idag? Jimmy Nordins, eller?!
Jag (dvs min mor efter mina indstruktioner) sydde en tävlingsskjorta av gamla nummerlappar. Jag medger att jag stal idén av någon jag såg på femdagars på åttiotalet...
Skicka en kommentar
<< Home