Tävlingsfart

Under alla år av gubbvadsproblem har jag ofta fått frågan,

Men kan du inte bara komma ut och jogga på tävlingarna?

Mitt svar på den frågan har alltid varit. "Skall jag bara jogga kan jag lika gärna stanna hemma och göra det utan för min egen dörr". För någonstans är det väl ändå så att tjusningen med orientering är att kunna pressa sin kropp så hårt du kan samtidigt som du skall kunna behärska orienteringsmomentet. Den balansgången är själva kärnan i sporten. Om jag då plötsligt börjar jogga så försvinner en stor del av orienteringssvårigheten eftersom jag inte kommer att hindras av trötthet etc. Men fan vet. Nu har jag till och med gått ut och sagt att funkar inte benen i tävlingsfart denna höst, så kanske det blir så att jag kommer bli en joggande lallare på tävlingarna från och med nästa säsong. I så fall blir det den första säsongen sen jag började med orientering 1976 som jag inte ser fram emot. Det kommer inte att bli en ko som släpps ut på grönbete våren 2007 om man säger så. Men den som lever får se.